Allt kommer upp till ytan...

På vägen hem från Lidköping var det ju vägbygge så man får ta en annan väg förbi Skeby och tillbaka till Källby...Till saken hör att jag har INTE åkt den vägen på 19 år pga att jag var med om en dödsolycka där.

Tänkte inte på det förrän B svänge upp på vägen mot Källby till...jag vrölade ...NEEEJJJJ !!! inte den här vägen...kände hur jag ville krypa ur sätet och drog mig bakåt...fick en sådan flashback som heter duga att jag började gråta och ville inte titta på platsen där det hände...HUA !!!! jag blev förvånad själv över min reaktion

Jag hade varit på ett hembesök och skulle åka tillbaka till Götene ...på vägen står en buss och släpper av skolbarn ...jag saktar ner och precis när jag är jämnsides med bussens bakända så kommer smällen...
en kille på 12 år skulle köra om bussen och krockar med mig rakt in i fönsterrutan...jag får stopp på bilen och springer ut men han dog på platsen av sina skador...
Jag fick reda på i efterhand att barnen hade cyklat denna dag och att han och en till körde ikapp bussen...
När jag började på Nygården och årsdagen kom av olyckan så förstod jag att en av mina jobbarkompisar bor i huset där det hände och att den andra killen var hennes son... det var väldig skönt att få prata om olyckan med henne för hon var ju oxå på plats...Hon vill att jag skulle komma hem till henne och se platsen men det tog 12 år innan det hände...vi kom från andra hållet och jag körde inte...Idag var första gången från "rätt" håll
Jag kommer nog alltid ha med mig detta och än i dag kan jag inte köra förbi en buss...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0