Envis

I söndags fick jag för mig att springa ut till mina föräldrar...det är ca 6 km...in med bricanyl i lungorna sen bar det i väg...jag skulle INTE stanna utan springa hela vägen...det var bestämt...jag sprang på och det kändes bra , fick ta bricanyl 2 gånger i farten ...kan ju säga att bron över motorvägen var INTE rolig men der var bara att titta ner i vägen och peppa sig själv upp...sen var jag mega trött för då är det ca 500 meter kvar till målet

Väl på upploppet blev jag så JÄ**LA glad att jag hade fixat hela vägen så jag började tjoa och ha mig...jag såg mamma vid torkställningen och började ropa
-mamma!!! tjoho !!! jag har sprungit heeeela vägen!! mammmaaaaaa !!! fyyyfaaaaeennn vad bra jag är !!!

Hahahaha...mamma hade undrat vad det va för en galen kvinna som kom farande och ropade efter mamma
hon såg inte först att det var jag ...träningskläder, uppsatt hår och solglasögon

Tänk att man kan bli SÅ LYCKLIG över att ha ökat någon km...endofinkick utan dess like !!

Jag har ju som mål att springa 1 mil...och i mörra ska jag och Tessan öka till 7 km

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0